Return of the bison

”If I could learn that every buffalo in the northern herd were killed I would be glad. The destruction of this herd would do more to keep the indian quiet than anything else that could happen. Since the destruction of the southern herd (…), the Indians in that section have given us no trouble.”
General Phil Sheridan, 1881
“The four leggeds came before the two leggeds. They are our older brother, we came from them. Before them, we were the root people. We came from them. We are the same thing. That is why we are spiritually related to them. We call them in our language “Tatanka,” which means “He Who Owns Us.” We cannot say that we own the buffalo because he owns us.¹ 
Lakota elder Birgil Kills Straight
“The history of the Buffalo Nation and the Lakota Nation is so intertwined as to be almost indistinguishable.”
Karlene Hunter, Oglala Lakota
"We told them that where the buffalo ranged, that was our country. We told them the country of the buffalo was the country of the Lakota. We told them that the buffalo must have their country and the Lakota must have the buffalo."
Red Cloud in his last public address to the Oglala people, 1903

Autumn 2016. A wild herd of buffalo appearing during a police operation against native americans at Standing Rock, reminds us of the intimate historic bond between this animal, their land, and the first humans inhabiting the north American prairie. Today, we see them all returning.

The bison and the American indian are as close as your arm to your shoulder, and their history on American soil is intimately connected. In their strive to eliminate the First Nations during the 19^th century, the US government deployed an army of hunters - to exterminate the buffalo. In the 1870´s, more buffalo were killed than in any other decade in history. The North America buffalo population, which had historically exceeded 30 million, was under 500 individuals by the end of the 19^th century. At this same point, the Indian population had plummeted to approxmately 250 000, from several million by the time of Columbus. Those remaining, were put into reserves. Animals and humans seperately. The war on the grazing animal and the native human was completed by the implementation of agriculural practicies that were, in their essence, a war against the prairie itself. Some of the world's richest, deepest soils were tilled repeatedly, resulting in the tragedy known as the Oklahoma Dust Bowl – with the heart of North America by the time of the 1930:s turned into a dead zone where nothing could grow. Now, we can see this happening all over the world. Nature and natives are not supposed to be standing in the way of Progress. We see ourselves today in the midst of mass extinction of all the natural kingdoms including the soil on which we all depend for survival.

But we can also see the opposite trend emerging.

Among the amazing news from across the globe of people recovering the grasslands, greening the deserts, and native people hands down succeeding in protecting their lands and their biosphere, we also note the fact of the bison returning. Thanks to the dedicated work of the First Nations but also conservationists, environmentalists, and ranchers, North America is today blessed with roughly 400 000 bison. The reintroduction of the Bison to the prairie landscapes has been an important part of the efforts to regenerate those landscapes and their ecosystems. The First Nations play a significant role in this work. Today, more than 60 tribes are involved in bison restoration in places like South Dakota, Montana, Oklahoma and New Mexico. Along the border between US and Canada, native tribes manage about 6.3 million acres of prairie and grassland habitats. In September 2014, native groups from Canada and the United States signed a historic agreement to support the restoration of bison on Tribes and First Nation reserves within both countries with the support of WCS (the Wildlife Conservation Society). Partnering with them, a greater movement of consumers, chefs, and nutritionist is emerging. The demand for buffalo meat exceeds supply and last year, Forbes Magazine predicted Bison as one of the major food trends of 2016.
During one of the police operations against the now famous native water protectors at Standing Rock, a herd of thousands of buffalo appeared. The police then retreated into their vehicles. Buffalo appearing is something that, in native tradition, symbolizes strength, stability, blessing, and abundance.
”Many Indian people see the return of buffalo as a positive sign. According to Lakota leader and prophet Black Elk (1863-1950), when the buffalo return, the “Sacred Hoop” will be mended and Indian nations will become strong again.”

Jorden sedd från ovan

Det pågår en revolution på vår planet. Det märks tydligt när man ser Jorden utifrån - från rymden. Besättningen på rymdstationen ISS tar skarpa bilder som visar den snabba förändringen. Grönt blir brunt. Tropiska skogar brinner, försvinner, marken används för jordbruk - bara för att snart överges igen då dess näring snabbt har konsumerats. Jordbruket har genom hela sin historia förtärt sin egen resursbas - den levande matjorden. När man hugger ner skogar, plöjer upp marker, och lämnar stora öppna sår i landskapet - då blir resultatet oundvikligt. Matjorden degraderas successivt och förs bort av regnet och vinden. Idag kan processen där åkermark blir öken observeras av astronauter. De enorma molnen av damm som drar över kontinenterna kan övervakas från rymden. Det är resterna av den jord som inte längre härbärgerar något liv. På NASAs bilder ser man också människorna som har förlorat alla möjligheter att försörja sig på sin jord, och som fallit offer för krigen om de sinande resurserna.

Idag trappas allt detta upp. I en industrialiserad värld, tungt beroende av snabbt sinande fossila resurser, har marken blivit det nya guldet som ska mätta inte bara våra munnar utan också våra omättliga behov av bränsle. En armada av storföretag har förstått vad det är som gäller. I Sverige liksom i övriga världen förlorar familjejordbrukare sina marker i snabbt takt. De tas över av internationella storbolag inom livsmedels- kemi- och biobränslesektorerna. Markerna hårdexploateras och utsätts för en avancerad kemisk krigföring, och bevattning som idag bidrar starkt till den vattenkris som försatt många länder i ett nationellt katastroftillstånd.

Men marken sinar, den också. Än så länge hålls produktiviteten i jordbruket uppe med hjälp av de fossila resursernas konstgjorda andning. Men under loppet av 40 år har en tredjedel av världens jordbruksmark övergivits. Man har exploaterat den så hårt att den inte längre går att bruka. Och människosamhället tränger allt längre in i de få orörda naturområdena som finns kvar. Förlusterna är enorma. Forskare har konstaterat att vi är inne i den sjätte massutrotningen - och denna gången är orsaken människan. Och nyligen publicerades en stor studie i tidningen Nature, där man kommit fram till vad som är de största hoten mot livet på jorden. Det överlägset största förlusterna av biodiversitet visade sig komma från jordbruket och överexploateringen av växter och djur. Dessa hotar idag mer än tre fjärdedelar av världens utrotningshotade arter. Klimatförändringen kom först på sjunde plats på listan - kanske en tankeställare för många.

Det revolution som pågår, marknadsförs som “hållbar”. Men man behöver inte vara en astronaut för att se att det inte är så. Den revolution vi skulle behöva, är av ett helt annat slag. För lyckligtvis går det att vända denna negativa utveckling! Steg ett är att försvara marken - värna den mot kapitalspekulanternas och kemijättarnas bulldozers. Steg två är att hela den. Att börja arbeta med naturen i stället för emot den. Allt detta har praktiserats sedan urminnes tider - av de folk som har kallats naturfolk, eller ursprungsfolk. Men i vår tid finns också en växande global rörelse där människor från många olika håll börjar förstå vad som krävs för att vi ska kunna producera mat på ett hållbart sätt. Genom koncept som regenerativt jordbruk och Holistic Management, hjälper människor varandra att utveckla metoderna. Fungerande exempel blir förebilder, och rörelserna växer. När jordbrukare och biologer börjar samarbeta med varandra, händer spännande saker! Det som återstår nu är att väcka den “sovande jätte” som är konsumenterna. Lyckas vi med det, kommer vi att ha en god chans att ge jordbruket den välgörande, värnande, kärleksfulla revolution det är i så desperat behov av.

Anna Forsmark

Hygienhypotesen

Ibland när man möter en människa som beter sig lite märkligt, vet man inte om det är individen som har fått sig en törn, eller om den bara försöker anpassa sig till ett normalstört samhälle.

Det räcker att ta en titt så ser vi det: Vår kultur är besatt av känslan av äckel.

Ta bara det hysteriska duschandet! Folk duschar och tvålar in sig varje dag, eller till och med flera gånger om dagen, av rädsla för att annars bli “äckliga”. Sedan undrar de varför deras hud blir torr som fnöske. Hudläkarna har fullt upp - trettio procent av ungdomarna lider idag av atopiskt eksem eller andra hudsjukdomar relaterade till överdrivet tvättande. Ja, och sedan för säkerhets skull gäller det ju att spraya sig med diverse kemikalier, så att man luktar “gott”. Bara för att sedan bli förvånad över att kemikalieöverkänslighet är ett växande folkhälsoproblem? Äsch. Vad gör väl det att omgivningen inte kan andas? Huvudsaken är väl att ingen kan känna ett uns av min egen naturliga doft.

Att känna äckel är naturligt. Doften av svavelväte till exempel, indikerar förruttnelse och har genom evolutionen hindrat oss från att äta ruttnad mat. Så långt är allt gott och väl. Vissa saker känner vi avsmak inför, av en anledning. Men i våra dagar har rädslan för det orena gått till överdrift och nästan upphöjts till religion. Mammor som ammar sina barn ombeds hålla sig hemma så att ingen ska behöva se detta “äckliga” hända. Bröstmjölk är en kroppvätska, och därmed motbjudande. Nyligen hörde jag en sann berättelse om två mödrar. Den ena hade problem med amningen - det kom ingen mjölk, eller i alla fall för lite. Den andra hade för mycket mjölk. Brist-mamman tog kontakt med överflöds-mamman och bad om att få lite av hennes överflöd. Men överflöds-mamman tvekade. Inte av snålhet, och inte för att hon inte förstod att det som annars bara skulle slängas bort, i stället kunde bli välgörande för det andra barnets hälsa. Nej, hon förklarade själv vad hennes motstånd handlade om: “Man kan ju inte ge någons barn någon annan kvinnas mjölk. Det vore ju äckligt!” Historien slutade dock lyckligt då överflöds-mamman slutligen gav med sig och lät barnets bästa gå före. Halleluja.

Bakterier ska vi bara inte tala om. De är äckliga och ska dö! Men, återigen så skjuter vi oss själva i foten. I vår iver att hålla oss rena och fräächa, åker alltsom oftast rakhyveln fram. Men, som professor Agnes Wold nyligen så frankt avslöjade i Skavlans TV-soffa: Män som rakar sig i ansiktet, har fler bakterier per kvadratcentimeter ansiktshud, än de skäggiga männen har. Förklaringen? När män rakar ansiktet, skapar de små hål i huden - perfekta habitat för bakterier! Återigen får renlighetsivern motsatt effekt.

Och mat sen då! Den får banne mig vara fräsch om vi ska tugga i oss den! Inga bakterier här inte. Och inget fett!! Maten ska helst ha samma konsistens som kartongen den kommer i - behöver den piffas upp så finns det ju alltid syntetiska färg- och smaksättare att tillgå! Behövs det konsistens - får det lov att vara lite konsistensgivare? Förtjockningsmedel? Smaka-gott-tillsatser, se-gott-ut-i-butiken-tillsatser, dryga-ut-maten-så-den-blir-billig-tillsatser? Jajamensan! Klart fräschare än de äckliga naturliga råvarorna med sina motbjudande naturliga smaker och färger och uuuu… konsistenser! Animalisk mat går ju fetbort. Eller rättare: Den går bort tillsammans med allt annat fett. För det säger ju sig självt, att man blir fet och ÄCKLIG av att äta fet mat. Och om det är äckligt att låta ett barn dricka en annan mammas mjölk - hur äckligt är det inte då att dricka mjölk från en ko??? Bonnadjuren är ju sinnebilden av äcklighet, och borde ju helst rationaliseras bort helt. Som de bajsar och kissar och släpper ifrån sig ägg och mjölk till höger och vänster. Usch! Visste ni att äggen är hönsens menstruation? Äckligt!! Så opraktiska är de också, de animaliska produkterna. Måste hanteras av massa slaktare och mejerister. Svettiga arbetare! Iiiouu. Bort med dem. Plus att lämnar man den maten för länge på hyllan, blir den snart dålig. Typiskt lågt shelf-life. Nej, tacka vet jag vete och soja. Fräscha och fria från bajs och djur tack vare kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel. Bort med alla snuskiga våtmarker, och gräsmarker fulla med ogräs och krälande markorganismer, och ersätt dem med rågblonda veteåkrar. Fram med den STORA rakhyveln! Spannmål som kan hanteras av maskiner från början till slut, och lagras hur länge som helst utan att bli dåligt. Behändigt! Så näringsfattigt att alla skadedjur håller sig borta! Oerhört praktiskt. Helst skulle ju all mat komma från sterila laboratorier. De dumma bonnadjuren, de går ju bara bort. Har ni hört hur de bidrar till den globala uppvärmningen? De rapar och fiser. Alltså. Fyy faan vad äckligt!!! Nej, de borde faktiskt inte få finnas. Ok, de håller sig i och för sig ganska långt ifrån lattecaféerna. Men ändå. Va? Vad latte betyder? Neeej, det är kroppsvätska i mitt kaffe!! Ok då. Mjölk kan väl få finnas. Men den ska banne mig vara ordentligt kokt så alla bakterierna har dött, innan den kommer över mina läppar!

Och ja, där kan vi vara lugna. Mjölken i Sverige är garanterat pastöriserad. Hela den nyttiga bakteriekulturen är stendöd. Det håller Livsmedelsverket ett vakande öga på. Samma verk som för övrigt, i många år, lärde alla svenskar att frukta animaliskt fett och kolesterol. Det är nästan så att denna myndighet har ersatt gammelkyrkan med dess skrämselpredikningar. Akta er för synden, för den är vägen till Helvetet!

Ja, så nu vet vi ju, helt säkert, hur vi ska hålla oss hälsosamma, smala, frääscha och miljövänliga. Hur vi ska hålla oss på den rena, smala vägen! Det råder ju numera ingen som helst tvekan. Ingen animalisk mat här inte. Inget fett. Och inga j---a bakterier!

Men, invänder någon, som blir en smula orolig över sitt muskelbyggande. Hur ska vi då få i oss vårt protein?

Svaret blir: Tja… vi får väl äta insekter?

I rest my case.

Alltså. Är det äckliga kanske ok bara det är tillräckligt krispigt? Knastrar sådär mysigt mellan tänderna..? Har vår renlighetsiver skapat ett behov av det verkligt äckliga, som ett slags motvikt?

Ok, ursäkta mig. Men. Skulle någon vänlig själ kunna ställa en diagnos på den här kulturen? Och sedan, omgående, skicka den till ett behandlingshem? För min del får gärna Agnes Wold vara föreståndare. Professorn vars forskning har visat att damm från bondgårdar (!) och opastöriserad mjölk (!) ger barn det bästa skyddet mot allergier. Och gärna några andra utbildade människor. Varför inte någon av alla de läkare som har upptäckt att de gamla kostråden tillsammans med industrins listiga marknadsföring av processad färdigmat och läsk, har lett till en näringsbefriad, kolhydratbaserad diet som i sin tur har gett oss en fetma- och diabetesepidemi utan dess like i världshistorien? Gärna också någon klok person som kan lära ut medielogik och hur kapitalismen fungerar. The art of kritiskt ifrågasättande. Sedan, någon som kan föreläsa om hur de goda bakterierna, och de snälla spindlarna som lever på våra ansikten, behövs för att hålla borta de dåliga bakterierna. Och om hur vår matproduktion idag är oändligt beroende av ändliga resurser och förklara att när dessa tar slut, så är det djuren, svamparna och mikroorganismerna och ja faktiskt - kisset och bajset - som kommer att avgöra om vi överhuvud taget kommer att få någon mat. Att våra liv, liksom alla andra levande varelsers liv, i slutändan hänger på en myriad av stora och små djurs och andra varelsers liv! Hur alla varelser liksom är beroende av varandra. Det kallas ekosystem. Kanske sjunga en liten sång till småkrypen och tacka dem för våran existens här på jorden? Och på den kollektiva terapisoffan kan vi alla säga i kör: “Jag har fler bakterier i min kropp än jag har människoceller. Och jag är inte rädd. Jag har kroppsvätskor. Men jag är ok ändå! Jag kissar och bajsar ibland. Jag svettas ibland. Men jag duger ändå! Jag får finnas, och de andra djuren får finnas. Till och med bakterierna, och de snälla spindlarna på mitt ansikte. Alla får finnas!”

Amen.

P.S. En passande musikvideo ska jag också skicka med: FilthyDirtySouth!
https://www.youtube.com/watch?v=7uuT4KOB4yM&list=PL0508545E9DCC3E1D&index=5

Och en länk till den riktiga hygienhypotesen: 
http://fof.se/tidning/2002/6/den-goda-hygienens-baksida

Efterord

Idén till den här texten fick jag söndagen den 14 februari. Och eftersom jag emellanåt (skämtsamt) använt bibliska ord, ville jag se om denna söndag kunde bjuda på ytterligare poänger. Döm om min förtjusning då jag fann att detta är första söndagen i fastan! Så passande. Tänk, jag hade kunnat gå på om 5:2-dieten, moderna de-tox-kurer etc. Den här texten skulle kunna bli hur lång som helst! Enda problemet är att då kommer ingen läsa den. Men jag måste bara bjuda på den gammaltestamentliga läsningen, som nu faktiskt råkar vara följande:

Första Moseboken kapitel 4, vers 3 - 7

En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

Källa: https://www.svenskakyrkan.se/troochandlighet/kyrkoarets-bibeltexter?helgdag=16