Jorden sedd från ovan

Det pågår en revolution på vår planet. Det märks tydligt när man ser Jorden utifrån - från rymden. Besättningen på rymdstationen ISS tar skarpa bilder som visar den snabba förändringen. Grönt blir brunt. Tropiska skogar brinner, försvinner, marken används för jordbruk - bara för att snart överges igen då dess näring snabbt har konsumerats. Jordbruket har genom hela sin historia förtärt sin egen resursbas - den levande matjorden. När man hugger ner skogar, plöjer upp marker, och lämnar stora öppna sår i landskapet - då blir resultatet oundvikligt. Matjorden degraderas successivt och förs bort av regnet och vinden. Idag kan processen där åkermark blir öken observeras av astronauter. De enorma molnen av damm som drar över kontinenterna kan övervakas från rymden. Det är resterna av den jord som inte längre härbärgerar något liv. På NASAs bilder ser man också människorna som har förlorat alla möjligheter att försörja sig på sin jord, och som fallit offer för krigen om de sinande resurserna.

Idag trappas allt detta upp. I en industrialiserad värld, tungt beroende av snabbt sinande fossila resurser, har marken blivit det nya guldet som ska mätta inte bara våra munnar utan också våra omättliga behov av bränsle. En armada av storföretag har förstått vad det är som gäller. I Sverige liksom i övriga världen förlorar familjejordbrukare sina marker i snabbt takt. De tas över av internationella storbolag inom livsmedels- kemi- och biobränslesektorerna. Markerna hårdexploateras och utsätts för en avancerad kemisk krigföring, och bevattning som idag bidrar starkt till den vattenkris som försatt många länder i ett nationellt katastroftillstånd.

Men marken sinar, den också. Än så länge hålls produktiviteten i jordbruket uppe med hjälp av de fossila resursernas konstgjorda andning. Men under loppet av 40 år har en tredjedel av världens jordbruksmark övergivits. Man har exploaterat den så hårt att den inte längre går att bruka. Och människosamhället tränger allt längre in i de få orörda naturområdena som finns kvar. Förlusterna är enorma. Forskare har konstaterat att vi är inne i den sjätte massutrotningen - och denna gången är orsaken människan. Och nyligen publicerades en stor studie i tidningen Nature, där man kommit fram till vad som är de största hoten mot livet på jorden. Det överlägset största förlusterna av biodiversitet visade sig komma från jordbruket och överexploateringen av växter och djur. Dessa hotar idag mer än tre fjärdedelar av världens utrotningshotade arter. Klimatförändringen kom först på sjunde plats på listan - kanske en tankeställare för många.

Det revolution som pågår, marknadsförs som “hållbar”. Men man behöver inte vara en astronaut för att se att det inte är så. Den revolution vi skulle behöva, är av ett helt annat slag. För lyckligtvis går det att vända denna negativa utveckling! Steg ett är att försvara marken - värna den mot kapitalspekulanternas och kemijättarnas bulldozers. Steg två är att hela den. Att börja arbeta med naturen i stället för emot den. Allt detta har praktiserats sedan urminnes tider - av de folk som har kallats naturfolk, eller ursprungsfolk. Men i vår tid finns också en växande global rörelse där människor från många olika håll börjar förstå vad som krävs för att vi ska kunna producera mat på ett hållbart sätt. Genom koncept som regenerativt jordbruk och Holistic Management, hjälper människor varandra att utveckla metoderna. Fungerande exempel blir förebilder, och rörelserna växer. När jordbrukare och biologer börjar samarbeta med varandra, händer spännande saker! Det som återstår nu är att väcka den “sovande jätte” som är konsumenterna. Lyckas vi med det, kommer vi att ha en god chans att ge jordbruket den välgörande, värnande, kärleksfulla revolution det är i så desperat behov av.

Anna Forsmark

Hygienhypotesen

Ibland när man möter en människa som beter sig lite märkligt, vet man inte om det är individen som har fått sig en törn, eller om den bara försöker anpassa sig till ett normalstört samhälle.

Det räcker att ta en titt så ser vi det: Vår kultur är besatt av känslan av äckel.

Ta bara det hysteriska duschandet! Folk duschar och tvålar in sig varje dag, eller till och med flera gånger om dagen, av rädsla för att annars bli “äckliga”. Sedan undrar de varför deras hud blir torr som fnöske. Hudläkarna har fullt upp - trettio procent av ungdomarna lider idag av atopiskt eksem eller andra hudsjukdomar relaterade till överdrivet tvättande. Ja, och sedan för säkerhets skull gäller det ju att spraya sig med diverse kemikalier, så att man luktar “gott”. Bara för att sedan bli förvånad över att kemikalieöverkänslighet är ett växande folkhälsoproblem? Äsch. Vad gör väl det att omgivningen inte kan andas? Huvudsaken är väl att ingen kan känna ett uns av min egen naturliga doft.

Att känna äckel är naturligt. Doften av svavelväte till exempel, indikerar förruttnelse och har genom evolutionen hindrat oss från att äta ruttnad mat. Så långt är allt gott och väl. Vissa saker känner vi avsmak inför, av en anledning. Men i våra dagar har rädslan för det orena gått till överdrift och nästan upphöjts till religion. Mammor som ammar sina barn ombeds hålla sig hemma så att ingen ska behöva se detta “äckliga” hända. Bröstmjölk är en kroppvätska, och därmed motbjudande. Nyligen hörde jag en sann berättelse om två mödrar. Den ena hade problem med amningen - det kom ingen mjölk, eller i alla fall för lite. Den andra hade för mycket mjölk. Brist-mamman tog kontakt med överflöds-mamman och bad om att få lite av hennes överflöd. Men överflöds-mamman tvekade. Inte av snålhet, och inte för att hon inte förstod att det som annars bara skulle slängas bort, i stället kunde bli välgörande för det andra barnets hälsa. Nej, hon förklarade själv vad hennes motstånd handlade om: “Man kan ju inte ge någons barn någon annan kvinnas mjölk. Det vore ju äckligt!” Historien slutade dock lyckligt då överflöds-mamman slutligen gav med sig och lät barnets bästa gå före. Halleluja.

Bakterier ska vi bara inte tala om. De är äckliga och ska dö! Men, återigen så skjuter vi oss själva i foten. I vår iver att hålla oss rena och fräächa, åker alltsom oftast rakhyveln fram. Men, som professor Agnes Wold nyligen så frankt avslöjade i Skavlans TV-soffa: Män som rakar sig i ansiktet, har fler bakterier per kvadratcentimeter ansiktshud, än de skäggiga männen har. Förklaringen? När män rakar ansiktet, skapar de små hål i huden - perfekta habitat för bakterier! Återigen får renlighetsivern motsatt effekt.

Och mat sen då! Den får banne mig vara fräsch om vi ska tugga i oss den! Inga bakterier här inte. Och inget fett!! Maten ska helst ha samma konsistens som kartongen den kommer i - behöver den piffas upp så finns det ju alltid syntetiska färg- och smaksättare att tillgå! Behövs det konsistens - får det lov att vara lite konsistensgivare? Förtjockningsmedel? Smaka-gott-tillsatser, se-gott-ut-i-butiken-tillsatser, dryga-ut-maten-så-den-blir-billig-tillsatser? Jajamensan! Klart fräschare än de äckliga naturliga råvarorna med sina motbjudande naturliga smaker och färger och uuuu… konsistenser! Animalisk mat går ju fetbort. Eller rättare: Den går bort tillsammans med allt annat fett. För det säger ju sig självt, att man blir fet och ÄCKLIG av att äta fet mat. Och om det är äckligt att låta ett barn dricka en annan mammas mjölk - hur äckligt är det inte då att dricka mjölk från en ko??? Bonnadjuren är ju sinnebilden av äcklighet, och borde ju helst rationaliseras bort helt. Som de bajsar och kissar och släpper ifrån sig ägg och mjölk till höger och vänster. Usch! Visste ni att äggen är hönsens menstruation? Äckligt!! Så opraktiska är de också, de animaliska produkterna. Måste hanteras av massa slaktare och mejerister. Svettiga arbetare! Iiiouu. Bort med dem. Plus att lämnar man den maten för länge på hyllan, blir den snart dålig. Typiskt lågt shelf-life. Nej, tacka vet jag vete och soja. Fräscha och fria från bajs och djur tack vare kemiska gödselmedel och bekämpningsmedel. Bort med alla snuskiga våtmarker, och gräsmarker fulla med ogräs och krälande markorganismer, och ersätt dem med rågblonda veteåkrar. Fram med den STORA rakhyveln! Spannmål som kan hanteras av maskiner från början till slut, och lagras hur länge som helst utan att bli dåligt. Behändigt! Så näringsfattigt att alla skadedjur håller sig borta! Oerhört praktiskt. Helst skulle ju all mat komma från sterila laboratorier. De dumma bonnadjuren, de går ju bara bort. Har ni hört hur de bidrar till den globala uppvärmningen? De rapar och fiser. Alltså. Fyy faan vad äckligt!!! Nej, de borde faktiskt inte få finnas. Ok, de håller sig i och för sig ganska långt ifrån lattecaféerna. Men ändå. Va? Vad latte betyder? Neeej, det är kroppsvätska i mitt kaffe!! Ok då. Mjölk kan väl få finnas. Men den ska banne mig vara ordentligt kokt så alla bakterierna har dött, innan den kommer över mina läppar!

Och ja, där kan vi vara lugna. Mjölken i Sverige är garanterat pastöriserad. Hela den nyttiga bakteriekulturen är stendöd. Det håller Livsmedelsverket ett vakande öga på. Samma verk som för övrigt, i många år, lärde alla svenskar att frukta animaliskt fett och kolesterol. Det är nästan så att denna myndighet har ersatt gammelkyrkan med dess skrämselpredikningar. Akta er för synden, för den är vägen till Helvetet!

Ja, så nu vet vi ju, helt säkert, hur vi ska hålla oss hälsosamma, smala, frääscha och miljövänliga. Hur vi ska hålla oss på den rena, smala vägen! Det råder ju numera ingen som helst tvekan. Ingen animalisk mat här inte. Inget fett. Och inga j---a bakterier!

Men, invänder någon, som blir en smula orolig över sitt muskelbyggande. Hur ska vi då få i oss vårt protein?

Svaret blir: Tja… vi får väl äta insekter?

I rest my case.

Alltså. Är det äckliga kanske ok bara det är tillräckligt krispigt? Knastrar sådär mysigt mellan tänderna..? Har vår renlighetsiver skapat ett behov av det verkligt äckliga, som ett slags motvikt?

Ok, ursäkta mig. Men. Skulle någon vänlig själ kunna ställa en diagnos på den här kulturen? Och sedan, omgående, skicka den till ett behandlingshem? För min del får gärna Agnes Wold vara föreståndare. Professorn vars forskning har visat att damm från bondgårdar (!) och opastöriserad mjölk (!) ger barn det bästa skyddet mot allergier. Och gärna några andra utbildade människor. Varför inte någon av alla de läkare som har upptäckt att de gamla kostråden tillsammans med industrins listiga marknadsföring av processad färdigmat och läsk, har lett till en näringsbefriad, kolhydratbaserad diet som i sin tur har gett oss en fetma- och diabetesepidemi utan dess like i världshistorien? Gärna också någon klok person som kan lära ut medielogik och hur kapitalismen fungerar. The art of kritiskt ifrågasättande. Sedan, någon som kan föreläsa om hur de goda bakterierna, och de snälla spindlarna som lever på våra ansikten, behövs för att hålla borta de dåliga bakterierna. Och om hur vår matproduktion idag är oändligt beroende av ändliga resurser och förklara att när dessa tar slut, så är det djuren, svamparna och mikroorganismerna och ja faktiskt - kisset och bajset - som kommer att avgöra om vi överhuvud taget kommer att få någon mat. Att våra liv, liksom alla andra levande varelsers liv, i slutändan hänger på en myriad av stora och små djurs och andra varelsers liv! Hur alla varelser liksom är beroende av varandra. Det kallas ekosystem. Kanske sjunga en liten sång till småkrypen och tacka dem för våran existens här på jorden? Och på den kollektiva terapisoffan kan vi alla säga i kör: “Jag har fler bakterier i min kropp än jag har människoceller. Och jag är inte rädd. Jag har kroppsvätskor. Men jag är ok ändå! Jag kissar och bajsar ibland. Jag svettas ibland. Men jag duger ändå! Jag får finnas, och de andra djuren får finnas. Till och med bakterierna, och de snälla spindlarna på mitt ansikte. Alla får finnas!”

Amen.

P.S. En passande musikvideo ska jag också skicka med: FilthyDirtySouth!
https://www.youtube.com/watch?v=7uuT4KOB4yM&list=PL0508545E9DCC3E1D&index=5

Och en länk till den riktiga hygienhypotesen: 
http://fof.se/tidning/2002/6/den-goda-hygienens-baksida

Efterord

Idén till den här texten fick jag söndagen den 14 februari. Och eftersom jag emellanåt (skämtsamt) använt bibliska ord, ville jag se om denna söndag kunde bjuda på ytterligare poänger. Döm om min förtjusning då jag fann att detta är första söndagen i fastan! Så passande. Tänk, jag hade kunnat gå på om 5:2-dieten, moderna de-tox-kurer etc. Den här texten skulle kunna bli hur lång som helst! Enda problemet är att då kommer ingen läsa den. Men jag måste bara bjuda på den gammaltestamentliga läsningen, som nu faktiskt råkar vara följande:

Första Moseboken kapitel 4, vers 3 - 7

En gång frambar Kain en offergåva till Herren av markens gröda. Abel frambar också en gåva och offrade de fetaste delarna av de förstfödda djuren i sin hjord. Herren såg med välvilja på Abel och hans gåva men inte på Kain och hans gåva. Då blev Kain vred, och han sänkte blicken. Herren sade till Kain: ”Varför är du vred, och varför sänker du blicken? Om du handlar rätt vågar du ju lyfta blicken, men om du inte handlar rätt ligger synden vid dörren. Dig skall den åtrå, men du skall råda över den.”

Källa: https://www.svenskakyrkan.se/troochandlighet/kyrkoarets-bibeltexter?helgdag=16

Fyra promille kan rädda jorden!

Fyra promille kan rädda klimatet

Sverige skriver under globalt initiativ för hållbart jordbruk

I samband med FN:s klimatmöte i Paris presenterade värdlandet Frankrike ett nytt element i klimatarbetet - det så kallade fyra promille-initiativet. Jordbruksmetoder som leder till att kol från atmosfären lagras i matjorden har därmed för första gången erkänts som en central metod för att hejda klimatförändringarna. Det framhålls dessutom som avgörande för livsmedelstryggheten i världen. Den första december undertecknades initiativet av mer än 100 aktörer.

Enligt klimatpanelen IPCC räcker det inte att minska utsläppen av växthusgaser om vi ska hindra klimatförändringen. Det som krävs är enligt dem en "stor nettominskning av koldioxid från atmosfären över en lång period". Det betyder att vi måste lagra koldioxid från atmosfären. En lösning på det är ändrade jordbruksmetoder, som innebär att kol lagras i matjorden. Detta ger ett snabbare resultat än om vi bara arbetar med att minska utsläppen. Detta är tanken bakom det så kallade 4 promille-initiativet, som presenterades den första december i Paris.

En liten förändring med stor effekt

Kol är ett av de vanligast förekommande grundämnena i världen och är ett nyckelämne i levande organismer och i det organiska materialet i jorden. Det finns stora mängder kol lagrat i världens matjordar - ungefär dubbelt så mycket som det finns i atmosfären och växtligheten tillsammans. Därför räcker det med en ytterst liten ökning av detta - genom att kol lagras från atmosfärens koldioxid - för att få en stor effekt på klimatet. "Världens jordbruksmarker innehåller ungefär 2,5 biljoner ton lagrad kol", förklarade Frankrikes jordbruksminister Stéphane Le Foll då initativet presenterades. "En ökning av detta lagrade kol med 4 promille per år, innebär att 10 miljarder ton kol per år lagras. Det motsvarar (nettoökningen från) våra människoskapade utsläpp" fortsatte ministern. Metoden kan alltså få en mycket stor betydelse i det globala klimatarbetet. Ökade halter av organiskt material i jorden skulle också förbättra jordens bördighet och dess förmåga att hålla vatten - och därmed motståndskraften mot klimatrelaterade problem som torka. Kolinlagring anses därför avgörande inte bara för klimatet utan också för livsmedelstryggheten i en värld där befolkningen väntas öka till 9,5 miljarder invånare till 2050. Målet är att avsätta resurser för att hjälpa de idag "hårt pressade bönderna att bli nyckelaktörer i arbetet för att uppnå en klimatresilient framtid." heter det i pressmeddelandet.

Ett historiskt initiativ

André Leu, ordförande för IFOAM — Organics International, ett samarbetsorgan för regenerativt jordbruk i hela världen, ser det så kallade 4 promille-initiativet som ett historiskt genombrott. "Detta är revolutionerande, eftersom kolinlagring i jord nu är centralt för hur världen hanterar klimatförändringen. Detta är de mest spännande nyheterna som har kommit ut från COP21. Genom det här initiativet har den franska regeringen värdesatt det arbete som forskare och jordbrukare har gjort för att demonstrera det regenerativa jordbrukets förmåga att restaurera matjordens naturliga förmåga att lagra kol."

Initiativet har inte skrivits in i det globala klimatavtalet som antogs vid COP21, utan ingår i stället i det så kallade Lima-Paris Action Agenda (LPAA), som är FN:s ramverk för att omsätta klimatarbetet i handling i samarbete med det civila samhället. Initiativet togs av Frankrike och undertecknades den första december i Paris av 25 länder, däribland Australien, Nya Zeeland, Tyskland, Storbritannien, Mexiko - och även Sverige, som representerades av Kung Carl XVI Gustaf och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Tanken är att stimulera samarbeten och kunskapsutbyte mellan forskningssamhället, det civila samhället, det privata näringslivet, och offentliga aktörer. Initiativet har hittills undertecknats av mer än 100 olika aktörer, däribland lantbruksorganisationer och forksningsinstitut.

Jordbruket som problem eller lösning

Jordbruket är en av de bidragande orsakena till klimatproblemet, då det står för ungefär en fjärdedel av de globala utsläppen av växthusgaser. Samtidigt påverkas jordbruket självt negativt av klimatförändringen genom till exempel torka och översvämningar. Men fram tills nu har livsmedelsproduktionen spelat en undanskymd roll i den globala klimatarbetet.

“Jag har varit engagerad i klimatförhandlingarna sedan Köpenhemsmötet, och tills nu har vi inte ens kunnat få in ordet jordbruk i avtalet”, säger Andre Leu.

Nu ser vi en dock en förändring. Under COP21 dedikerades en hel dag särskilt åt jordbruket.

FN har iår särskilt uppmärksammat tillståndet hos världens jordar, bland annat genom att utse 2015 till Matjordens år. Nyligen publicerades rapporten “The Status of the World’s Soil Resources” där FN för första gången sammanställer läget för världens markresurser. Man listar tio allvarliga hot, och det visar sig att jordbruket är en viktigt orsak bakom flera av problemen - däribland jorderosion, förlust av organiskt kol, näringsobalans samt förlust av biodiversitet i jordarna.

Utsläpp av kol från marken

Lagringen av kol från atmosfären till marken sker naturligt genom växternas fotosyntes. De omvandlar koldioxid från luften till kolföreningar, som sedan blir mat till markorganismerna och lagras i jorden. Men jordbruket, där marken plöjs upp och lämnas bar, bryter denna naturliga kolinlagring. Det gör också att det viktiga kolet i marken reagerar med syret i luften - och bildar växthusgasen koldioxid som avgår till atmosfären. Faktum är att en tredjedel av kolet som nu finns i atmosfären, en gång fanns i matjorden. Tidskriften Nature publicerade 2010 resultatet av en metaanalys där man kommit fram till att utsläppen av koldioxid från världens jordar hade ökat under de senaste årtiondena, och låg år 2008 på ca 98 miljarder ton. Världens jordbruksmarker har förlorat mellan 50 och 70 procent av sina ursprungliga kollager, och utsläpp från misshandlade jordar står för 30 procent av våra koldioxidutsläpp idag, enligt Rattan Lal, forskare vid Ohio State University.

Degradering - förlorad bördighet

Detta organiska material och de levande organismerna i jorden är avgörande för jordens bördighet. De skapar en gynnsam miljö för växterna, genom att de får tillgång till det vatten, syre och näringsämnen som de behöver. Men plöjningsjordbruket både oxiderar bort det kolrika humuslagret och tar kål på dess organismer, och detta försämrar jordens naturliga bördighet. Nyligen publicerades rapporten “Hållbar finansiering för skogs- och landskapsrestaurering”, där det framkommer att världens degraderade marker idag uppgår  till 2 miljarder hektar, och att ytterligare 12 miljoner hektar degraderas varje år. Markdegraderingen utgör "ett allvarligt hot mot försörjning och livsmedelstrygghet för miljontals människor som är beroende av dem" säger Douglas McGuire vid FN:s jordbruksorgan FAO. FN har instiftat ett nytt ett nytt mål för hållbar utveckling (SDG): att uppnå "markdegraderings-neutralitet" till 2030. För att uppnå det behövs det mer än 300 miljarder amerikanska dollar till restaurering av jordar. Samtidigt har forskare från det så kallade Economics of Land Degradation Initiative har räknat ut att förlorade ekosystemtjänster på grund av markförstörelsen kostar upp till 10,6 biljoner dollar varje år.

Jordar som går förlorade

Det tredje problemet är att den exponerade jorden eroderar, det vill säga förs bort av regn och vind. Markerosionen uppmärksammades av experter från Sheffield-universitetet som rapporterade för COP21-konferensen i Paris. De kallade förlusten av jordar “en pågående global katastrof för världens livsmedelsproduktion.” och konstaterade att “en tredjedel av världens jordbruksmark har gått förlorad på grund av erosion eller föroreningar de senaste 40 åren.” Professor Duncan Cameron förklarar: "Matjorden går förlorad snabbt, men tar årtusenden att återskapa och detta representerar ett av de största globala hoten mot jordbruket. Erosionen på plöjda fält går mellan 10 och 100 gånger snabbare än återbildningen av jorden."

Lösningar finns

Därför handlar 4 promille-initiativet om att hjälpa jordbrukare att ställa om till metoder som understödjer lagringen av kol och uppbyggandet av matjord, men hindrar utsläppen - så kallat regenerativt jordbruk. De metoder som föreslås handlar mycket om att störa jorden så lite som möjligt, och undvika att lämna den bar. Metoder som nämns är häckplanteringar, trädplanteringar, och omsorgsfullt planerad betning. Även monokulturer kan göras mindre skadliga genom naturgödsling, mellangrödor och gräsremsor. Jordbruksmetoder som lagrar kol finns alltså redan utvecklade. "Allt vi behöver göra är att skala upp" utbrister Andre Leu. Och det har visat sig vara möjligt. Gabe Brown, en jordbrukare som tillämpar de kolinlagrande metoderna på sin gård i norra USA, har mer än tredubblat kolinnehållet i sina jordar sedan han startade 1991. Forskaren Rattan Lal har kallat restaureringen av jordar “en lågt hängande frukt”.

Budskapet sprider sig

Den ledande IPCC-forskaren professor William Moomaw har gjort en video om initiativet där han säger: “I stället för att försämra jorden med varje års produktionscykel, kan restaurerande metoder användas som förbättrar jorden och gör den mer produktiv år efter år. Regenerativa betningspraktiker och jordbyggande har visat sig framgångsrika på alla kontinenter. Jordar som förvaltas på det här sättet är sant hållbara lösningar för att adressera klimatförändringen.”

Författaren Michael Pollan, känd för böcker som The Omnivore's Dilemma och In Defense of Food (Till matens försvar), har också producerat en kort film där han förklarar sambanden och uppmanar till stöd för initiativet. Och vetenskapstidskriften Nature har nyligen uppmärksammat Matjordens år 2015 med en hel artikelserie om jord och hållbarhet.

När Påven i september iår besökte president Obama och talade inför två miljoner människor, fick Larry Copald från organisationen the Carbon Underground möjlighet att tala före dem och presentera det som kallades “ett budskap av hopp”: Möjligheten att låta restaureringen av skadade jordar tackla klimatkrisen och utmaningen att föda världens växande befolkning.

Läs mer:

Huffington Post: Nature wants her carbon back
The Guardian: Food at COP21: three new initiatives spotlight food insecurity, soils, waste

Forbes Magazine: With Climate Change, What's Better For The Farm Is Better For The Planet
Cognoscenti/WBUR Boston Public Service radio: Dispatch From COP21: The Convenient Truth About Soil
NPR (Public Service radio): Carbon Farming Gets A Nod At Paris Climate Conference
The Fern: COP21 – Carbon Farming May Figure In Climate Mitigation

Organic farming research foundation: World Leaders Look to Curb Climate Change with Carbon Farming
Ecowatch: The Solution Under Our Feet: How Regenerative Organic Agriculture Can Save the Planet
Upworthy: A down-and-dirty look at a groundbreaking discovery that could save the planet
Informationsfilmen The Soil Story, producerad av Kiss the Ground och C-Wise

Den svenska regeringens pressmeddelande: Sverige skriver under initiativ för hållbart jord- och skogsbruk på klimatmötet i Paris
Den officiella hemsidans introduktion till 4 promille-initiativet: Understand the “4 per 1000” initiative

Det officiella informationsmaterialet om 4 promille-initiativet: Join the “4 per 1000” initiative
En officiell informationsfilm om initiativet: 4 per 1000: agricultural soils for food security and the climate

För en hållbar matproduktion – på riktigt!

"The threat of nuclear weapons and man's ability to destroy the environment are really alarming. And yet there are other almost imperceptible changes – I am thinking of the exhaustion of our natural resources, and especially of soil erosion – and these are perhaps more dangerous still, because once we begin to feel their repercussions it will be too late."

Dalai Lama

“If we have declared a war against the soil itself, then we are literally committing a species level suicide”

Vandana Shiva

Kära tappra medvarelser!

Jag skulle vilja lyfta en fråga som jag anser får alltför lite uppmärksamhet. Och det är det faktum att vi förstör och förbrukar en av de absolut mest strategiska ändliga resurserna vi har: vår matjord. Tillsammans med alla de andra miljö- och resursproblemen som är kopplade till jordbruket, förtjänar detta en stor del av vår uppmärksamhet. Hobbyodling i städerna i all ära. Men det är läge nu att ta ett ordentligt grepp om vår matproduktion. Hur ska vi kunna producera mat på ett hållbart sätt, så att det räcker till alla människor? Och så att den inte bara fyller våra magar, utan att den också täcker våra näringsbehov? Vi människor har klarat oss i miljoner år utan fossila bränslen och utan el. Men vad händer när vi förbrukar den matjord och de ekosystem som vi är beroende av för att få mat?

För att hitta lösningar på detta, måste vi förstå problemen med jordbruket som det ser ut idag. I debatten ligger mycket fokus på kemikalier eller inte, och kött eller inte. Men för att komma tillrätta med problemen, måste vi gå mer på djupet med saker och ting. Bokstavligt talat!

Det första och viktigaste som vi behöver förstå, är att all matproduktion handlar om levande organismer, och att alla levande organismer är beroende av ett ekosystem. Det fundamentala systemfel som gör att den dominerande modellen för livsmedelsproduktion är ohållbar, är bristen på förståelse för detta. När vi separerar ekosystemets olika delar ifrån varandra, i tron att vi på det viset ”rationaliserar” eller ”effektiviserar”. Då underminerar vi i själva verket själva förutsättningarna för produktivitet. Detta kompenserar vi med mer och mer kemikalier, och energiinsatser av fossila bränslen, och skyler på så vis över förlusterna i naturlig fertilitet. Men när vi står inför brist på dessa kemikalier och fossila bränslen, då står vi också inför ett brutalt uppvaknande.

Ett ekosystem är som en levande organism. Alla de olika delarna är intimt sammanlänkade med varandra i ömsesidiga beroendeförhållanden. Alla de olika organismerna strävar efter att positionera sig på ett sådant sätt att de maximerar sina möjligheter att överleva och föröka sig. Men där vi människor har ett mekanistiskt synsätt, där vi reducerar organismerna till resurser som skall matas in i en produktionsprocess för att det ska komma ut en lönsam och säljbar produkt i den andra änden – det är då vi skapar problem. Det är då vi går in och bryter upp länkarna, och det är då vi börjar förbruka den ändliga resurs som vår matjord utgör.

Jordbruket är en systemstörande verksamhet. Vi skövlar jorden, tar bort den naturliga, perenna växtligheten, för att ersätta den med monokulturer av ettåriga grödor. Detta har vi gjort ända sedan vi började med jordbruk för drygt tio tusen år sedan. Vi plöjer upp jorden vilket innebär att vi i praktiken utför en massaker på jordens ekosystem. Och då går vi miste om de ekosystemtjänster som dessa organismer har bidragit med. De perenna växterna har erbjudit marktäckning och deras stora, permanenta rotsystem har hållit jorden på plats. När vi tar bort dessa så skapar vi förutsättningarna för erosion. När inget finns som skyddar och håller kvar jorden, så blir den ett lätt byte för regn och vind. Det förrädiska är att vi inte märker vad det är som händer. Vi ser inte att en millimeter har regnat bort eller blåst bort. Men den millimetern tar flera årtionden för jordens organismer att återskapa. Naturen kan inte ersätta jorden i den takt vi förstör den.

FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, konstaterar att jorden försvinner i en hisnande fart. Och det accelererar. Mellan 1970 och 2010 gick 30 procent av världens åkerjord förlorad. Nu larmar FAO om att ett område lika stort som hela Costa Rica går förlorat – varje år.

Kära tappra medvarelser. Vi behöver behålla matjorden.

En frisk jord tar med ett intakt ekosystem har alla de funktioner som krävs för att ta hand om nederbörden på ett hållbart sätt. De permanenta rotsystemen, aggregatbildningen, samt de gångar som grävs av maskarna, skapar en naturlig dränering som låter vattnet komma ner och fördelas i alla skikt. En frisk jord har också förmågan att absorbera fukten, så att den hålls tillgänglig för växterna. Och marktäckningen från de perenna växterna ser till att markfuktigheten behålls, och inte avdunstar. Djurens gödsel och urin bidrar inte bara med viktiga näringsämnen, utan också med vatten. Om vi i stället tar bort djuren och de perenna växterna, och misshandlar det naturliga ekosystemet i jorden, och lämnar marken bar. Då kommer marken att bli översvämmad varje gång det regnar – med erosion som följd – men vattnet kommer inte att stanna i jorden. En del kommer att rinna rakt igenom, ta med sig näringsämnen (och ev. kemikalier), och förorena grundvattnet. Resten kommer att avdunsta. För att över huvud taget kunna odla någonting, tar vi då till kemisk gödning och konstbevattning. Den kemiska gödningen förstör jordstrukturen och den vattenhållande förmågan ytterligare. Konstbevattningen tar slut på ytvattnet – sjöar och floder torkar ut. När dessa är uttömda, börjar vi pumpa upp vatten från grundvattenreserverna. Och när dessa är slut? Konflikter om vatten blir allt vanligare i vår värld.

Försaltning är ett annat problem som förstör matjorden. Det kallas också Soil Cancer: Den perenna växtligheten i form av gräs, buskar och träd har djupa rötter som reglerar grundvattennivån. När dessa tas bort, stiger grundvattnet mot ytan. På vägen löser de upp salter och tar dem med sig. Saltvattnet tränger hela vägen upp till ytan. Saltet gör att växterna dör. Deras rötter kan inte längre suga upp vatten och näring ur jorden. En försaltad mark är förlorad. Konstbevattning är en vanlig orsak till försaltning.  Saltet hotar nu en tredjedel av världens åkrar. Uppskattningsvis 2 miljarder hektar per år går förlorade. Vi behöver en modell för matproduktion som utgår ifrån ett ekosystemtänk. Vi har inte råd att gå miste om den perenna växtligheten och den naturliga matjordens ekosystemtjänster.

En frisk jord är en kolsänka – den lagrar koldioxid från atmosfären. När vi röjer marken, tar bort den naturliga växtligheten, och plöjer upp och förstör matjorden – då avgår växthusgaser till atmosfären. Det pratas mycket om köttproduktionens klimatpåverkan. Men titta närmare på den frågan, så ser du att det i själva verket handlar om foderproduktionen klimatpåverkan. Kraftfoder görs av spannmål och baljväxter – frön från ettåriga gräs som odlas i monokulturer. Miljöpåverkan från denna produktion kvarstår ju, även om den används till människoföda. Omfattningen minskar, hävdar många. Men förstörelsen fortsätter – bara i lite långsammare takt. Och faktum kvarstår att matjorden är en ändlig resurs. Är det först när vi har gjort slut på den som vi kommer förstå att vi inte kan äta pengar? Bara med en matproduktion som bygger upp matjorden i stället för att bryta ner den, finns det en framtid för oss människor. I ett integrerat system med idisslande djur, där de perenna växterna och jordens ekosystem gynnas i stället för att bekämpas, behåller vi ekosystemtjänsterna och detta är en matproduktion som är långsiktigt hållbar. Då gynnar vi den biologiska mångfalden i stället för att utarma den. Och då tar vi koldioxid från atmosfären, och lagrar kol i jorden.

När vi förbrukar matjorden och underminerar den naturliga fruktbarheten, gör vi oss beroende av en livsmedelsproduktion som bygger på insatser av tillförd energi. Maskinerna och kemikalierna ska kompensera för de ekosystemtjänster som har gått förlorade. Idag produceras stora delar av våra livsmedel med hjälp av fossila bränslen. Alla ser att detta inte är hållbart. De fossila bränslena är ändliga resurser, och de börjar sina. Om vi ska fortsätta med denna modell för livsmedelsproduktion, måste vi ersätta dem med någon annan form av tillförd energi. Den lösning som framförs är biobränslen. Odlingen av dessa för dock med sig samma miljö- och resursrelaterade problem som annan odling: Marker ska röjas och plöjas upp, dyrbar matjord ska förstöras, koldioxid ska släppas ut i atmosfären, och så vidare. Odling av biobränslen till jordbruksmaskiner – och bilar – konkurrerar med livsmedelsproduktionen redan idag. Matpriskrisen 2008, som orsakade matkravaller och hotade den politiska stabiliteten i 33 länder – kom delvis av satsningen på biobränslen. Fenomenet landgrabbing – ett slags nykolonialism där privata intressen med sina stater i ryggen roffar åt sig mark i fattiga länder – har delvis att göra med att säkra tillgången på mark för odling av biobränslen.

Den ohållbara modellen för livsmedelsproduktion har ställt oss i en situation där merparten av jordens landyta är obrukbar. Såhär ser fördelningen ut: 28 % är alltför torr. 23 % har kemiska problem. 22 % är alltför grund. 10 % är alltför blöt. 6 % är permanent frusen. Bara 11 procent består av brukbar jord. Och den andelen minskar hela tiden.

Vi behöver hitta fram till en hållbar modell för livsmedelsproduktion. Om ekosystemet självt kan utföra de tjänster som vi behöver för att få produktivitet – då kan vi minimera vårt beroende av tillförd energi. Då behöver vi inga kemikalier. Och då kan vi gynna, i stället för att förstöra, vår matjord.

FAO har utlyst 2015 som International Year of Soils – matjordens internationella år. De konstaterar att så länge som matjorden hotas, står hållbar matproduktion, livsmedelstrygghet, och ekosystemtjänster på spel.

Men vi kan inte vänta på att lösningarna ska komma uppifrån. Lösningarna måste komma från gräsrötterna. Bokstavligt talat!

"Let's talk about soil" https://www.youtube.com/watch?v=invUp0SX49g